Prospektering i Kallas utanför Jokkmokk. Foto: Beowulf Mining

Sverige en gruvnation som kollapsar

28 februari 2020

Foto: Beowulf Mining

Myndigheternas hantering av Beowulfs gruvplaner i Kallak skrämmer bort investerare från att satsa i Sverige, säger Hans Nilsson som arbetar internationellt som konsult i gruvindustrin, i samtal med Linda Nilsson och Robert Forsberg. 

 

Hans Nilsson, född i Norrbotten, har 30 års erfarenhet av den globala gruvindustrin. Han har bott och arbetat i Singapore, Kanada, Tyskland och Schweiz.  I dag är han anlitad som expertvittne i en tvist i ett järnmalmsprojekt i Sydamerika. Han är bekymrad över att Sverige håller på att tappa sin position som ledande gruvnation.

 

– I teorin är vi fortsatt en väldigt intressant nation för gruvverksamhet. Vi har många åtråvärda mineraler i vår berggrund, vi har en lång tradition inom gruvnäringen med välutbildad arbetskraft, en generellt bra infrastruktur, stabilt politiskt läge, försvinnande liten korruption och bra klimat för att bedriva gruvbrytning. Vi har dock tappat mark ordentligt under det senaste decenniet enligt Fraser Institute, säger Hans Nilsson.

 

Fraser Institute är en fristående tankesmedja i Vancouver i Kanada och är ansvarig för rapporten Economic Freedom of the World. Institutet visar hur Sverige som en av de mest eftertraktade gruvnationerna för investerare tappar position. Från att 2014 varit toppnation har Sverige i senaste rankingen hamnat på 21:a plats.

 

 

– När jag började på Northland Resources 2008 var Sverige fortfarande ett attraktivt land för att satsa på gruvverksamhet i. De som först visade intresse för fyndigheterna i Kaunisvaara var från USA. De hade upptäckt den ovärderliga skatt som fanns i SGU:s borrkärnearkiv i Malå, där man kunde få fram resultat från alla provborrningar som skett i Sverige sedan SGU bildades 1858. Där hittade man resultaten från de borrningar som gjordes utanför Pajala på 70-talet och insåg att där fanns en värdefull magnetitfyndighet som bara väntade på att bli återupptäckt. Jag behöver väl inte närmare gå in på Northlands historia men kan konstatera att nu är i alla fall gruvan igång till glädje för de allra flesta i östra Norrbotten, säger Hans Nilsson.

 

Hans Nilsson har noterat hur bilden av Sverige förändrats och hur gruvbolags och investerares intresse för satsningar här minskat under de senaste åren.

 

– Det var inte bara Northland som för tio år sedan var beredda att investera i svensk gruvnäring utan det var även många andra utländska prospekterings- och gruvföretag, bland andra några från en av världens allra främsta gruvnationer, nämligen Australien, men även andra nationaliteter var intresserade. Många har satsat tid och pengar på att få igång ytterligare gruvprojekt men tyvärr har ingen ny gruva öppnats i Sverige sedan Tapuligruvan togs i drift 2012.

 

Hur stor skada svenska myndigheters agerande har orsakat är svårt att bedöma, men att det har stor betydelse är Hans Nilsson övertygad om, inte minst sedan Beowulfs problem med att öppna järnmalmsbrytning i Kallak blivit kända.

 

– Hur stor påverkan den senfärdiga tillståndsprocessen har haft är svårt att uppskatta men förutom det mest uppenbara fallet med Beowulf  finns det numera flera som inte kommit vidare på grund av misstroendet mot den svenska tillståndsprocessen. De får helt enkelt inte den finansiering de behöver då investerarna ser alltför stora risker med långdragna och otydliga processer. Ett projekt som jag själv var engagerad i var Kiruna Iron, intialt finansierat av ett australiensiskt företag, Critical Metals, som för att kunna fortsätta med prospektering och fördjupade studier behövde ta in ganska blygsamma belopp. Under en fem-månaders period träffade jag och Critical Metals vd en lång rad potentiella investerare som i stort sett samtliga var väldigt bekymrade över vad de såg hända, eller snarare inte hända, med Beowulf. En väldigt vanlig fråga från hela investerarvärlden var: ”Vad är det som säger att ni kommer att få en bättre hantering av era tillståndsprövningar än vad Beowulf har fått?”

 

Beowulf har nu väntat i över sex år på att svenska myndigheter ska bestämma sig för att tillåta brytning eller inte.

 

– Såvitt jag har förstått har Beowulf och dess vd, Kurt Budge, gjort allting rätt, åtminstone sedan Kurt tog över, i förhållande till vad regelverket föreskriver och ändå får de inget besked. De får inte ens ett besked om hur länge till de ska få vänta på besked. För mig verkar det som att våra politiker inte vill ha någon gruvverksamhet i Sverige överhuvudtaget och om det är så borde de ha ryggrad nog att säga det och ta konsekvenserna av det. Det vil säga acceptera att de mineraler och metaller vi behöver för vårt hållbara samhälle ska i ännu högre grad importeras från andra länder där man inte är så nogräknad vad avser miljö, arbetsmiljö eller barnarbete. ”Huvudsaken är att vi i Sverige inte har gruvverksamhet. Det är bättre om den sker någon annanstans!”

 

Hans Nilssons oro delas av Norrbottens Handelskammare, som sammanställt investeringsläget i norra Sverige. Fram till år 2035 kommer investeringar för cirka 300 miljarder kronor göras i de två nordligaste länen. Över hälften av investeringarna är direkt eller indirekt kopplade till gruvnäringen för Norrbotten och över 80 procent av investeringarna i Västerbotten är direkta eller indirekta gruvrelaterade investeringar. (se nedan)

 

Norrbottens Handelskammare utrycker sin oro i några frågor:

  • Vilka effekter ger ett sådant ras i en global ranking för en anrik gruvnation som Sverige?
  • Är våra regionala och nationella politiker medvetna om hur det land som sitter på Europas skattkista av mineraler nu håller på att diskvalificera sig som gruvnation, och vilka långtgående effekter kommer det att ge för landet som byggts kring de naturresurser vi sitter på?
  • Hur Europas naturtillgångar av nu efterfrågade mineraler inte blir tillgängliga att långsiktigt hållbart nyttjas. Utan hur vi ger spelplanen till aktörer som inte har samma möjlighet att som ett högteknologiskt industriland vara svaret på de globala klimatutmaningarna.

 

Linda Nilsson, vd Norrbottens Handelskammare

Robert Forsberg, internationell handel, Norrbottens Handelskammare

 

Investeringar i Norrbotten 2016-2035 (Gruvrelaterade investeringar i kursivt) 

Stadsomvandling Kiruna 15 Mdr

Stadsomvandling Gällivare 6 Mdr             

Luleå Hamn – Malmporten 3 miljarder

Nya stadsdelar i Luleå, Återvinningsstation, Lidl

Arctic Bath Harads 35 milj

Cape East Haparanda, Scandic Luleå  120 rum

Infrastruktur – Nationella planen 2018-2029

Ny bro över Kalix älv

BK4

Laddinfrastruktur Biltest, Arvidsjaur och Arjeplog

Mötesplats Malmbanan, Lappberget

Malmbanan ERTMS & mötesplatser

Norrbotniabanan 15 miljarder

E10, mötesfriväg  1,6 miljarder

Kiruna Esrange 500 milj (2018-2020)

Polarbröd 200 milj, (2018-2019)

SunPine 250 miljoner

Seskarösågen 70 miljoner

Kombiterminal Gammelstad utbyggnad, 40 miljoner

Markbyggden ETT, Vindkraftpark 60 miljarder (2012-2026)

Global Watch (Rymd) 20 miljarder (2019-2025)

SCA Piteå 200 milj, (2018- 2019)

Piteå Hamn 650 milj (2016-2026)

Facebook 10 miljarder (2009 – 2022)

Talga Resources 2 miljarder (2015-2030)

LKAB, SUM 50 Miljarder fram till år 2030.

Hybrit,fossilfri stålprod. SSAB, LKAB och Vattenfall 2 Miljarder för pilotfasen 2020

 

Investeringar i Västerbotten 2016-2035

SCA Obbola  7,5 miljarder (2019-2023)

Komastu bygger ny fabrik 1 miljard (2019-2021)

Northvolt 30 miljarder (2019-2023)

Rototilt bygger ut för 150 miljoner

Martinsons Såg, 120 miljoner

Norrbotniabanan 15 miljarder

Boliden Rönnskär 1,1 miljarder (8 miljarder hela koncernen)

Investeringar Skellefteå kommunkoncernen, inkl hamn, flygplats, kulturhus, vattenverk, resecentrum, skolor, förskolor, fastigheter, infrastruktur.  25 miljarder

Umeå Vagnverkstad 100 miljoner 2019-2020

Dåva Terminal AB 80 miljoner 2019-2022

Umeå Hamn 1,4 miljarder 2019-2024

Nytt resecentrum i Sävar 40 miljoner 2025-2027

Bostadsbyggande i Skellefteå 10 miljarder

Bostadsbyggande och renovering Bostaden, Umeå, 1,3 miljarder 2020-2021